Blogg

Kan jag bli personligt betalningsskyldig för bolagets skatter?

Det finns en ganska utbredd missuppfattning bland näringsidkare, särskilt i de mindre bolagen, nämligen att aktiebolaget skulle skydda en från att bli personligt betalningsansvar för bolagets skulder. Detta stämmer tyvärr inte. Huvudregeln är att en juridisk person skyddar sina ägare från att bli personligt betalningsansvariga – men – det finns flera undantag varvid en av de viktigaste och mest ingripande rör bolagets skatteskulder.

En viktig men sannolikt förhållandevis okänd lag är skatteförfarandelagen. I lagens 59 kap finner vi således regleringen kring det så kallade företrädaransvar.

59 kap. 13 § skatteförfarandelagen
Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har be-talat skatt eller avgift, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten eller avgiften.
Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken skatten eller avgiften ursprungligen skulle ha betalats.
Om Skatteverket enligt 66 kap. 35 § har hänfört skatt eller avgift som avser flera redovisningsperioder till en period, avses med ursprunglig tidpunkt för betalning förfallodagen för skatt eller avgift som redovisas i den perioden.

Lagtexten stipularar alltså ett personligt återbetalningsansvar för bolagets skatter under vissa omständigheter. Förenklat kan man säga att ansvaret för skatterna inträder om dessa inte betalas senast på förfallodagen. De som träffas av bestämmelsen är den juridiska personens företrädare. Med detta av-ses inte endast bolagets legala ställföreträdare, såsom styrelseledamot och vd. Utan också informella företrädare för bolaget, alltså ägare som inte enligt papperna styr bolaget, träffas av reglerna.

I bestämmelsen anges vidare att det krävs uppsåt eller grov oaktsamhet för att betalningsskyldighet ska inträda. Det kan tyckas vara högt ställda krav, men i realiteten behövs det inte mycket för att nå upp till grov oaktsamt. För att inte anses som grovt oaktsam måste ställföreträdaren, med vissa undan-tag, senast på skuldens förfallodag vidta åtgärder för att få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen. Med andra ord måste ställföreträdaren försätta bolaget i konkurs eller ansöka om rekonstruktion. Detta är även skälet till varför de flesta konkursansökningar görs den 12 i varje månad, eftersom det är då preliminärskatt och mervärdesskatt ska betalas in för flertalet bolag.

Det finns vissa undantag från kravet på en samlad avveckling av bolagets skulder senast på skatternas förfallodag. Undantagen har fastställts i Högsta förvaltningsdomstolens praxis. Bland annat kan en ställföreträdare gå fri om han eller hon haft anledning att räkna med att skatten skulle kunna betalas i tid. Exempelvis skulle det kunna vara som så att ställföreträdaren räknat med betalning för en stor beställning, men att köparen sedan utan förvarning inte betalat, och att bolaget därför inte kunnat betala sin skatteskuld. Undantaget gäller dock endast om företrädaren så snart han får kännedom om de omständigheter som förhindrat betalning och han inser att betalningen inte kan fullgöras vidtar åtgärder i samtliga borgenärers intressen. Det ställs alltså höga krav på förutseende och aktivt agerande på den juridiska personen och dess ställföreträdare för att inte grov oaktsamhet ska anses föreligga.

Undantagen är även vagt hållna och starkt beroende av bedömningen i det enskilda fallet. För att und-vika personligt betalningsansvar för skatter blir alltså den enkla huvudregeln att betala dessa eller ansök om rekonstruktion eller konkurs senast på skuldens förfallodag. Detta bekräftas av hur reglerna tillämpas av domstolarna. Skeppsbron skatt har i sin publikation ”Det skatterättsliga företrädaransvaret – tillämpning i underinstanserna” undersökt utfallet av mål vid kammar- och förvaltningsrätt. Endast i 5 av 519 undersökta mål har domstolarna ansett att uppsåt eller grov oaktsamhet inte förelegat.

Det bör nämnas att det finns vissa möjligheter att jämka ett företrädaransvar. Bestämmelsen om detta återfinns i 59 kap. 15 § skatteförfarandelagen. Ett exempel när så kan ske är om ställföreträdaren på grund av ålder och bristande betalningsförmåga samt sjukdom starkt begränsar ens möjligheter till inkomst även i framtiden. Detsamma gäller om en företrädares ställning närmast är att jämställa med en anställd företagsledares eller om en företrädare haft små möjligheter att påverka bolagets förvaltningsåtgärder. Möjligheterna till jämkning är dock i realiteten mycket små. I ovan angiven undersökning konstateras att bara 8 av 519 företrädare fick delvis befrielse från sitt personliga betalningsansvar och ingen av dem blev befriad i sin helhet.

Till sist ska sägas att utformningen av företrädaransvaret på sistone fått en hel del kritik. De ekonomiska konsekvenserna för en ställföreträdare kan bli omfattande och okunskapen bland företagare är stor. Det är inte förrän betalningskravet från Skatteverket letar sig fram till brevlådan som flertalet får kännedom om reglerna. Naturligtvis är det inte rimligt. Om det ska finnas så pass ingripande regler behöver också allmänheten och särskilt näringsidkare få kännedom om dessa på ett enkelt sätt, vilket är ett ansvar som med all rätt bör ligga på staten och inte den enskilde.

En hemsida från Bravissimo