Får man fotografera utan samtycke?

I och med inträdet av smartphones har i princip var man och kvinna fått möjlighet att när som helst spela in videofilmer eller ta fotografier. Det har därmed blivit en vanligt förekommande företeelse att människor filmar och fotograferar varandra i allehanda situationer. I vissa fotograferas med samtycke, i andra fall utan att objektet är medveten om att det sker och i ytterligare några situationer filmas eller fotograferas trots att objektet motsätter sig inspelningen. Vad är det då som gäller?

Som vanligt inom juridiken beror det hela på omständigheterna i det enskilda fallet, dvs. vem som filmas, vad som filmas, och när det filmas. I det följande ska jag behandla ett antal olika situationer med fokus på om man får filma eller inte. Som huvudregel ska dock sägas att det är tillåtet att filma och fotografera andra personer på allmänna platser, även om personen som filmas eller fotograferas inte har vetskap om detta eller samtycker till inspelningen/fotograferingen.

Kränkande fotografering

Av 4 kap. 6 a § första stycket brottsbalken framgår bl.a. att den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms för kränkande fotografering . Undantag görs dock om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Lagen är inte heller tillämplig om den som med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon gör det som ett led i en myndighets verksamhet.

Huvudregeln är emellertid att det är straffbart att ”olovligen” (dvs. utan samtycke eller stöd i lag) och i hemlighet ta bilder på eller filma någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme. Att filma eller fotografera en person som sover i en bostad är alltså inte tillåtet om den personen inte gett tillstånd till det. Däremot sätter lagen inte några hinder mot att fotografera och filma i allmänna miljöer, såsom i parker, på torg eller i affärer, undantaget då omklädningsrummen.

Filmning och fotografering av poliser i yttre tjänst

En annan vanligt förekommande situation är att poliser blir filmande i samband med att de gör ingripanden i yttre tjänst. Det var just en sådan inspelning av George Floyd i USA, som dödades i ett polisingripande, som gjorde att allmänheten fick vetskap om hur polisen hanterat situationen. Även Justitieombudsmannen (JO) har i beslut 2020-02-10 dnr 3182-2018 konstaterat att sådana bildupptagningar har ett viktigt ändamål. JO förklarade i beslutet att det inte finns något generellt förbud mot att fotografera någon utan samtycke och att en enskild som utgångspunkt därför inte får hindras att fotografera en polis i tjänst. Därutöver ansåg JO att det ur ett rättssäkerhetsperspektiv och för allmänhetens insyn i polisens arbete är viktigt att enskilda har möjlighet att fotografera en polis, under förutsättning att det inte hindrar polisens arbete eller t.ex. innebär en säkerhetsrisk.

Spridande av filmer eller fotografier

Internet har sedan sin uppkomst varit en plats där anonymitet och yttrandefrihet premierats och skyddats. Det kan diskuteras om det är en god ordning, då det förekommer många fall av kränkande uttalanden på internet som, om de skulle framföras i en tidning, på tv, eller i det riktiga livet, sannolikt skulle medföra straffansvar. Oavsett hur man ser på den saken finns det emellertid redan idag ett förbud mot att sprida filmer och fotografier av andra personer med ett nedsättande innehåll. Bestämmelsen som sätter stopp för detta är 5 kap. 1 § brottsbalken som har följande lydelse.

Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

Det handlar alltså om förtal. En bild eller film som är förnedrande eller nedsättande och som sprids kan alltså utgöra förtal. I rättsfall från Högsta domstolen har konstaterats att det utgör förtal när en man, som filmat ett samlag mellan sig själv och en kvinna, visat filmen för andra, bl.a. kvinnans arbetskamrater.