Varför är det viktigt att advokater finns?

I dagarna har det framkommit allvarliga anklagelser mot två advokater i stockholmstrakten. Enligt åklagare ska advokaterna ha bistått kriminella nätverk med hemlig information och ha utnyttjat sina privilegier för att främja brottslighet. Detta är inte en ensam företeelse, utan det senaste året har kantats av en rad händelser, där advokater kritiserats för att ha främjat orätt.

I den allmänna debatten har det börjat synas en del inlägg som förespråkar att en statlig myndighet ska ta över advokaternas arbete och det framkommer också en del önskemål om att utöka statens kontroll och rättigheter att övervaka enskilda även när det gäller advokatens arbete. Åsikterna följer beklagligen nog en trend som börjat få alltmer genomslag. Bland annat har advokater redan i dagsläget i vissa fall en anmälningsplikt, även gentemot sina klienter, när det finns misstanke om penningtvätt. Denna skyldighet för advokater bryter mot flertalet av advokatens kärnvärden, såsom tystnadsplikten och plikten att vara lojal mot sin klient.

Vad som är olyckligt är att de flesta inte verkar förstå att advokatyrkets privilegier finns till för att skydda den enskilde (dvs. dig) om det skulle vara som så att du någon gång hamnar i klammeri med rättvisan. Det finns många oskyldiga som blir misstänkta för brott och det kan hända vem som helst. Du är på fel plats vid fel tidpunkt eller så tillämpar myndigheterna en lag på fel vis eller utgår från felaktig information. Det är för dessa tillfällen, som inträffar oftare än man tror, som vi behöver stå upp för ett system som tillvaratar också den enskildes rättigheter även fast de i viss mån inkräktar på kollektivets önskemål. Och så länge myndighetsutövning är en mänsklig verksamhet, där det finns utrymme för den obekväma mänskliga faktorn, behöver den enskilde hjälp att bemöta den på alla plan och odiskutabelt överlägsna staten. Om ett samhälle saknar en kompetent och oberoende advokatkår kommer obalansen mellan det allmänna och den enskilda att bli mycket större än den är idag.

Jag ställer mig därför starkt ifrågasättande till ytterligare kontroll eller till att ge statliga instanser uppdraget att hantera advokaternas arbete. En statlig myndighet har inte förmåga att ge människor det personliga stöd och engagemang som en driven och empatisk advokat i fri regi kan frammana. En myndighet kan hantera det allmännas önskemål på ett föredömligt vis, men den når inte fram till den enskilda människan som kanske går igenom sin livs största kris. Samtidigt får inte advokatyrket och privilegierna som är knutna till yrket missbrukas i syfte att få marknadsmässiga fördelar och för att få fler uppdrag från kriminella gäng. Advokaten ska vara oberoende, inte bara i förhållande till klienten utan också gentemot staten, dvs. såsom en tredje part som med integritet tillvaratar sin klients intresse. När en advokat överger sin etiska kompass för att få in fler uppdrag, då har någonting blivit fel.

Vad finns det då för lösningar på problemet? Eftersom den hårdnande konkurrensen verkar vara en av orsakerna skulle en möjlig lösning vara att införa striktare krav på de advokater som antas som offentliga försvarare och således minska mängden advokater som tar del av offentliga försvar. Exempelvis krävs det för att få uppdrag som konkursförvaltare, utöver att man är advokat, att personen i fråga arbetat med konkurser i fem år. En sådan ordning skulle även medföra att enskilda som blir misstänkta för brott med säkerhet får ett kvalificerat försvar.