Hur fördelas mitt arv om jag inte har barn?

Det är gängse känt att om vi får ett barn så ärver han eller hon av oss i första hand. Däremot är det inte lika känt vem som ärver om vi inte har några barn.

Bröstarvingar, eller barn till din avlidne, har alltid rätt att ärva sin laglott. Det går av det skälet inte att testementera bort den delen av kvarlåtenskapen som utgör bröstarvingens laglott och laglotten är alltid hälften av arvslotten. Om ett testamente ändå är utformat på ett sådant sätt att det kränker laglotten kan bröstarvingen påkalla jämkning av testamentet för att få ut sin laglott. Det finns emellertid inte några sådana skyddsregler för de andra arvingar som kan bli aktuella om det saknas bröstarvingar. Därför kan en arvlåtare som saknar barn välja att testamentera bort hela sin kvarlåtenskap till vem han eller hon än vill. Men, om det i ett sådant fall inte finns något testamente, då träder ärvdabalkens regler in och tydliggör vem som ska ta arvet.

Enligt ärvdabalken är huvudregeln att föräldrarna till din bortgångne får var sin hälft av arvet om det saknas bröstarvingar. Om någon av föräldrarna är döda delar arvlåtarens syskon den förälderns lott. Om ett syskon har avlidit får dess barn arvet i stället och varje gren tar då lika lott. Om det inte finns syskon eller barn till dem, men lever någon av den bortgångnes föräldrar, tar den föräldern hela arvet. Lever inte den bortgångnes föräldrar, syskon eller syskons barn, får farföräldrar och morföräldrar arvet på liknande sätt som beskrivits med föräldrarna.

Från denna huvudregel görs sedan undantag. Om arvlåtaren var gift ska kvarlåtenskapen nämligen tillfalla den efterlevande maken. Den efterlevande makan ärver då kvarlåtenskapen med s.k. fri förfoganderätt. Innebörden av detta är att den efterlevande makan i livet får använda arvet, med några undantag, såsom sin egen förmögenhet. Däremot får hon inte förfoga över medlen genom testamente. När den efterlevande makan sedan avlider har den först bortgångnes arvingar rätt att ärva. De har således behövt vänta på sitt arv och de kallas därför efterarvingar.

Det kan även nämnas att ett samboförhållande inte medför samma arvsrätt för den efterlevande sambon som är fallet för den efterlevande maken eller makan. Det kan emellertid regleras till viss del genom testamente, vilket är en god idé, då det i avsaknad av barn i samboförhållandet blir på det viset att den avlidne sambons föräldrar ärver i första hand.

Om arvlåtaren helt och hållet saknar arvingar och inte har upprättat något testamente ärver Allmänna arvsfonden.